Såg en så vacker vit fjäril genom fönstret, högg kameran och sprang ut. Hann få en endaste bild på rätt långt håll innan den stack i en väldig fart. Lite besviken gick jag tillbaka när en grön och rätt så ful sak satte sig i busken alldeles bredvid mig. Satt blickstilla och liksom bad om att bli fotad. Okej då tänkte jag, inte hans fel att han blev född till en grön lurvig rackare så här är han=) Den snobbiga vita får skylla sig själv...
Klicka på bilden för att se den lurviga pälsen. Tycker ändå att han hade rätt fräcka randiga spröt=)
SvaraRaderaTänk så härligt att inte bara de vackraste får synas och att inte bara de mest skönsjungande får sjunga...
SvaraRadera