Russin

När jag och mina kusiner var små var vi dagbarn hos våran mormor. Så vi fick ofta följa henne till affären. Där fick vi alltid något gott. Det vanligaste var små russinpaket eller "Kalle anka kakor" (som det hette på den gamla goda tiden). Jag tyckte att flickan på russinpaketen var så snygg. Nu för tiden äter jag aldrig russin som godis. Mina större barn har inte varit så förtjusta i russin så det brukar inte finnas här hemma.
Men när vi var och handlade hittade jag dom här ursöta pyttesmå russinaskarna. Tänkte att 2-åringen kanske tycker det är gott. Kom hem och hon fick en liten ask, hon sken upp och stoppade snabbt ett russin i munnen men då försvann leendet. Hon tittade på mig som att jag gett henne nåt hemskt äckligt att äta och räckte ut tungan så att russinet trillade ner på tröjan. Sen la hon ifrån sig asken och gick iväg mumlandes "äcklit"
Hmm, dagens barn är alldeles för bortskämda med godsaker. Det ligger en hög med orörda russinaskar på köksbordet trots att det finns fyra barn här hemma, det hade inte hänt på min tid kan jag säga....