Himmel

Var ute en långsväng i kväll. Varmt och fuktigt med regntunga moln. Men då och då lyste solen igenom och det blev sådär fantastiskt änglaljus som silas ner till oss människor. Då fylls jag ofta av en speciell känsla. Svår att beskriva, närmast lite religiös även om jag inte ens är säker på vad jag själv tror. Men det är en väldigt vördnadsfull, tacksam och nästan lite smått hisnande känsla. Sånna känslor som liksom inte verkar få så mycket plats i den moderna världen. Det är så ovanligt att prata om så när man söker efter ord som beskriver hur man känner så hittar man bara ett ord som låter helt från förr "vördnadsfull". Jag tror tyvärr inte att det bara är ordet som blivit sällsynt, även tacksamheten och respekten för livet har nog minskat.
Vi människor mår alldeles säkert bättre av att ta några djupa andetag, titta upp på den fantastiska himlen och vara tacksamma...