3:33

var vad de stora röda digitala siffrorna visade på väggen när jag vaknade för ett megahostanfall. Trodde aldrig att jag skulle bli smittad av den där evighetshostan som M och Håkan hade ett bra tag. Så jag har inte precis aktat mig, nästan varit lite utmanande. Ätit av samma saker som de sjuka och pussat på dom precis som vanligt också. Så man kanske får skylla sig själv lite.. Loppan hostar också, så vi är två stackare här hemma. Från 3-tiden tills det var dags att stiga upp har det varit ett konstant hostande.
Frågade H om han kunnat sova för mitt hostande. Joho! Han hade sovit som en stock, inte hört ett enda ljud. Annat var det när han var som sjukast, då kunde jag inte sova alls och när man just höll på att glida iväg in i sömnens land bjöd han på ett nytt hostanfall. Så var det ända tills inte ens Loppan kunde sova och vi skickade hänsynslöst ut sjuklingen till soffan i vardagsrummet. Det är konstigt, när jag hostar vaknar inte Loppi men när Håkan hostar så blir hon väckt. Ändå är det alltid mig hon ligger klistrad mot.
Försöker lägga henne i sin egen säng lite mera. Gjorde det i gårkväll. Drömde att hon frös, halvt i sömnen steg jag upp och kollade. Inget täcke på och små iskalla fötter stack fram under nattlinnet. Tog både hennes täcke och en filt och bredde om. Förstår inte varför hon alltid sparkar av täcket. La mig igen, lite imponerad över att hon iaf låg kvar i sin säng. Klockan var strax efter ett.
En timme senare var det dock slutsovet i egna sängen. Vaknade av att hon kröp över mig och gav mig en stor puss på kinden "Hej, ska vi stiga upp!" Nää, vi vilar lite sa jag och hoppades på det bästa. En liten mysig minimänniska och jag somnade tätt tillsammans. Oj vad vi sov, ja ändå tills klockan var 3:33.. Ja idag känner man sig lite småtrött. Men konstigt det där med hostan, ingen feber, inget snor och inte ens ont i halsen. Bara sådär kliigt och retigt. Som att man skulle vilja sticka ner en flaskborste och klia och skrapa rent i halsen.
Kändes bra när Håkan kom in i sovrummet och kollade att vi var vakna innan han skulle iväg. Han sa att idag ska ni nog stanna inne, det är så kallt ute. Vad var det för bra med det då? Jo! Att jag för en gångs skull låg steget före med något. Gissade att det skulle bli svinkallt idag så igårkväll gick jag och handlade det vi behöver för att baka idag. Så vi kommer inte att lämna vårat lilla ide på hela dagen. Mysigt! Tyckte dock mycket synd om de andra två små tjejerna som jag virade in i halsdukar, pussade på och skickade till skolan.. Nåja, vi ska se till att det finns gott fika tills dom kommer hem iaf. Tittar i skrivandets stund ut och det ser så himla härligt ut men (sol)skenet bedrar. Termometern visar -27.
Jag och Loppan tassar in i den nystädade studion i våra morgonrockar, vill se på det vackra ljuset som letar sig in genom de stora fönsterna. Alltid underbart ljus härinne när det är soligt ute. Jag tar en bild på blommorna som står på disken. Loppan säger "Vänta!" Springer iväg men kommer snabbt tillbaka. "Ta ett kort på min blomma också!"
Nu ska vi ta oss ur våra morgonrockar och baka lite.
Ha en fin torsdag!