Dagis

I måndags började Loppan dagis så jag har varit med henne på inskolning i tre dagar. Bara två timmar åt gången men både Loppis och jag har varit så trötta när vi kommit hem på dagarna så vi har fått vila en stund. Hehe, vi är inte van vid så mycket folk och ståhej. Hon tycker att det är kul och ser fram emot att gå dit på mornarna så jag hoppas att hon aldrig ska behöva känna sig ledsen när jag lämnar henne. Jag minns med fasa när jag var tvungen att lämna Janina när hon var liten och jag gick gymnasiet. Oftast gick det bra men ibland var det riktigt hemskt och jag satt och kämpade med tårarna på skolan. När jag ringde och kollade hur det gick så hade det ju naturligtvis det ledsna gått över och hon lekte med de andra. Men det är klart att det lär sig ju även ett litet barn snabbt när det inte är någon idé att gråta mer. Fy, får en alldeles gråtond hals när jag tänker på det fast det var 16 år sen.. Men som sagt, då hade jag inget val. Fröknarna då liksom nu var dock helt underbara så det var verkligen inte där skon klämde. Janina var helt enkelt inte ett "dagisbarn" och borde ha sluppit. När hon blev lite äldre så blev det som tur var bra och det märktes att hon trivdes.

 Jag var heller inte "dagistypen" när jag var liten. Tänk att jag minns det fortfarande. Inga speciella personer men saker, detaljer, rutiner och hur det kändes. Trots att det inte blev många ggr. jag var tvungen att vila middag på den där bruna smala madrassen med en gul frottéfilt så kommer jag ihåg rastlöshets och tristesskänslan som om det var igår. Och hur många dagar jag än hade fått "sova" middag där så hade jag alltid varit ett av de där barnen som låg och tittade i taket och väntade på att få stiga upp.. Nä jag är så tacksam att jag snabbt blev utsläppt från dagiset för det var precis så det kändes. Jag hade en mamma som såg att där skulle jag aldrig ha trivts. Min lycka var gjord när jag fick vara hos min mormor på dagarna istället. Fast det är en helt annan historia =)

Men barn är ju så olika. Mina andra barn har tyckt att dagis har varit finemang, fast då har de ju varit lite större än Janina då de började, utom lilla M som också var två år men där var det inga bekymmer.
För Loppan känns det som att hon kommer finna sig tillrätta där hur bra som helst. Räcker upp handen i samlingen på tredje dagen utan egentligen veta vad hon ska säga. Vill liksom bara räcka upp och få säga något eftersom de andra gör det. Gullunge!! Hon är inte ett sånt barn som springer omkring och tar all plats men heller inte särskilt blyg. Hon vill liksom bara vara med och det blir nog hur bra som helst. I morgon ska hon följa med dagis på bio helt på egen hand och hon tycker att det ska bli spännande =) Så det här känns faktiskt riktigt bra!

                                                           Liten mammakär Janina -95