Jag och lilla N gick ut och krattade en stund ikväll. Klar höstig luft att andas i den tysta skymningen. "Titta mamma nu flyttar dom..." säger lilla N och pekar upp i skyn. En hop svarta små siluetter flyger ljudlöst med den gråmelerade lite hotfulla himlen som bakgrund. Bara räfsornas skrapande i de blöta löven hörs. Gatlysena tänds och de kopparfärgade lövhögarna glittrar i ljuset. Vi småpratar lite och trivs med att bara vara vi två en stund. Lilla N springer för att hämta en ny säck och jag lutar hakan mot krattans skaft och ler åt något vi just pratat om. Så enkelt men ändå så oändligt stort..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar