Birro..

Den här boken av Marcus Birro kom tomten till mig med. Det var den enda boken jag fick i år. Och jag kan säga som så att någon fler behövdes inte, den här hade allt vad en bok ska ha. Det enda felet var att den tog slut. Men medan den varade var den helt fenomenal! Alla som känner till Marcus Birro vet att han och frun Jonna har förlorat två för tidigt födda barn och sedan till slut fått två levande och friska barn. Jag har läst en tidigare bok av honom som heter "Svarta vykort", den är riktigt tung och handlar om sorgen över att förlora ett barn. Den här boken "Pappatexter" handlar om glädjen och tacksamheten över att få ett barn och att få behålla det. Men även om vemod, rädslor och hur det känns att älska någon så obeskrivligt mycket som man gör med sina barn.

Att få barn gör en så otroligt sårbar för livet, måste bara citera ett litet stycke:

"När jag håller Milo i famnen inser jag vilka oundvikliga tragedier

 han i rasande fart färdas emot. Det finns ingenting jag kan göra. Det

finns ingenting jag kan viska till honom. Det finns ingen bön som

hjälper. Det finns ingen Gud god nog som kan skona den här vackra

lilla människan från världens stelbenta och förbannade ondska.
  Någon eller något kommer träda in över den här tröskeln och
sno det här gudomliga, bubblande salivindränkta leendet från hans
vackra läppar. Det enda jag kan se till är att det inte händer under
min vakt, och att det inte händer i natt."

Bara precis som det känns vissa stunder när man just fått ett nytt barn i sina armar. Ofta talas bara om den enorma lyckan, vilket det ju är. Men man inser samtidigt sin maktlöshet på jorden..
Skaffa den här boken och läs! Den är verkligen jättefin ♥