Stor lycka i olyckan..

I natt höll både jag och Håkan på att dö i hjärtslag. Vid 3-tiden small det till något så otroligt och pulsen gick från viloläge till det dubbla på en sekund. Snöras. Vi pustade ut och somnade om. Loppan sov ovanligt nog i sitt eget lilla rum bredvid men vaknade inte, helt otroligt.

Jag gick väl och la mig vid 12 igår, gick då som vanligt en sväng till alla sovande små tjejer och kollade läget. Vi sover fortfarande oftast med uppdragna persienner trots att det börjar ljusna rätt tidigt, vi brukar bara dra ner på helgen när man vill sova längre. Igår var Loppans persienner också uppdragna, jag vet inte riktigt varför men jag gick och släppte ner dom. På morgonen när Håkan steg upp så upptäckte han att Loppans ena ruta var kraschad. Förmodligen var det persiennen som hindrat att bägge gick i bitar. Åh, ryser. Loppans rum är ju så litet så hennes säng är inte speciellt långt från fönstret.. Jag känner mig väldigt glad idag. Att fixa en ny ruta är inte mycket att klaga över.

Trevlig fredag!