En helg för dom vi saknar..

Jag har en handfull människor som jag saknar och som inte finns här mer. En av dom är någon jag aldrig träffat, småflickornas farmor Anette. Hon dog alldeles för ung, endast 38 år var hon när hon genom sjukdom blev tvingad att lämna alla sina små pojkar. Livet är absolut inte rättvist, ibland är det bara alldeles för grymt...
På lördagen var vi på kyrkogården och gjorde lite fint och tände ljus på graven. Små barnhänder som sopade snön från gravstenen i den kyliga skymningen. Teckningar på små pinnar stacks ner i jorden. Funderingar över hur dom skulle placera dom prickiga små svamparna dom hade med sig till farmor. Man vill liksom komma närmast på det enda sättet som går. Om hon är en ängel som ser ner på oss från himlen är jag säker på att hon grät när M lade kinden mot stenen och sa hejdå innan vi gick därifrån.
Vi saknar dig så mycket, sov i ro..