Drömmar

En del morgonar vaknar jag nästan lika trött som när jag somnade. Det känns som man har varit uppe och sett på film hela natten. Drömmarna är lika klara och detaljerade som att man skulle ha suttit framför en tv. Men mycket starkare och verkligare eftersom man fått vara med själv. Tänker ibland att det skulle vara fantastiskt i fall man kunde spela in sina drömmar och se dagen efter. Steven Spielberg släng dig i väggen.. Jag skulle vara miljonär snabbare än man lär sig stava hans efternamn.
Det fantastiska med drömmar är att inget är omöjligt och man ifrågasätter aldrig trovärdigheten i vad som sker. Det är naturligt att man kan flyga om man har lust med det, vill man förflytta sig i tiden eller sjunga som Céline Dion så gör man det bara. Det finns inga begränsningar alls.
Jag är säker på att vi borde vara lite mer så i vårat vakna liv. Sluta sätta upp osynliga murar för oss själva, göra som i drömmen och bara flyga över! Vi kan och klarar så oändligt mycket mer än vad vi ibland själva tror. Varje människa är en hel värld full av idéer, drömmar och oupptäckta förmågor och begåvningar. I våran stressvärld är det så lätt att bara rusa på och glömma sitt inre. Vi borde stanna upp ibland och utforska oss själva. Det skulle vara sorgligt att en dag dö och inte ha fått uppleva fantastiska möjligheter, känslor och förmågor man burit på genom livet utan att upptäcka. Jag tror att vi människor är långt mer invecklade och storslagna än vad vi någonsin kan ana. Hur kan vi annars i drömmen vara på platser som vi aldrig sett, se fantastiska byggnadsverk framför oss trots att vi inte är någon arkitekt, träffa människor vi aldrig sett och dessutom se deras ansiktsdrag och personlighet. Det har hänt att jag vaknat och i drömmen haft ett barn, syskon, vän eller något annat. En person som inte finns. Någon som man i drömmen tycker så mycket om att man känner sorg och saknad en lång stund efter man vaknat. Jag är övertygad om att livet är så oändligt mycket större än det vi kan se med blotta ögat...