Älskade....

Först kom den stiligaste son man kan önska sig, blond, blåögd och alltid med bus i blicken. Sen den allra vackraste bukett med fem döttrar. Unika personligheter som är en gåva och ett äventyr att få följa genom livet. Det är med många blandade känslor man ser sina barn växa upp från barn till unga vuxna. Dom största känslorna är kärlek, stolthet och glädje. Men någon gång dyker ett sting av vemod också upp. Minnen av små sovvarma kroppar på morgonkvisten, blommor från små händer, barfotaspring på sandstranden, porlande barnskratt och en liten hand som håller i min på promenaden. Jag undrar om alla mammor någon gång känner en liten sorg över att inte vara behövd på samma sätt när barnen blir större. Men det är livets gång och även om jag inte längre behövs till att blåsa på små skrubbsår så vet jag att jag fortfarande behövs till en massa andra saker. Mamma är alltid mamma hur gammal man än blir, man möts bara på ett nytt sätt. Jag är så tacksam över min egen mamma som alltid kommer vara trygghet för mig. Sen så tycker jag att det är roligt att hon fick mig ung för nu känns inte åldersskillnaden stor alls. Jag är glad att jag också fick mina äldsta barn som väldigt ung. Sen så får man väl göra sitt bästa för att inte glömma hur det var att vara ung när de yngre barnen växer upp.
Nä nu ska jag krypa ner i sängen och hålla om en liten sovvarm kropp för även om jag har halvvuxna barn så finns det också en liten tvååring. Det är bara att ta tillvara på varje ögonblick, varje ålder har sin egen charm <3 br="">All kärlek till er mina fantastiska barn som var och en har en alldeles speciell egen plats i mitt hjärta!