Våran lilla M har haft två favoritgossedjur som hängt med sen hon föddes. En rosa giraff som heter Bollis och en kanin som heter Kaninis. Dom har hängt med på många äventyr genom åren. Sovit ett par tusen nätter under en beskyddande liten flickas arm. Funnits där i alla lägen. Så hände det som bara inte får hända... Bollis försvann. Timmar av letande, frågande, spanande och även en hel del tårar.. Nu har Bollis varit borta i ganska precis ett år. Så en dag var jag och tjejerna in på Ånyo. Strosande runt, när N ropade från en hylla med mjukisdjur. Hon lät väldigt ivrig på rösten så vi skyndade oss nyfiket dit. Hon tog fram det hon hade bakom ryggen, BOLLIS!!! Ja, vi stod bara och gapade. Ms min var något att spara i hjärtat. Glansiga ögon och ett strålande leende. "Det kan inte vara sant, hur kan det vara så här. Jag tror jag drömmer" Hon liksom hopp/sprang hela vägen hem med Bollis i sin famn. "Det känns som att jag bara vill skrika rakt ut!" Jag höll med och om det inte varit så mycket hus omkring så hade vi alldeles säkert gjort det.
M sa att även om det här inte skulle vara precis den Bollis hon hade så gör det ingenting, det här är Bollis för mig. Skulle det inte vara samma och den andra kommer fram någon gång så får Bollis bara ett syskon. På kvällen badade vi Bollis och Kaninis och torkade dom med hårtorken. Fluffade och borstade deras pälsar. Behöver jag säga att det sedan var en nöjd nybadad tjej som kröp ner under täcket med sina små vänner...
Kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar