Kompis i duschen

Jag ska ta och hoppa i duschen, tror dock inte jag möts av samma syn som i somras.. En liten padda som kikar på mina fågelbajsade schampoflaskor. Tänk så olika allt känns beroende på vilken miljö man befinner sig i. Här stod man med sina bara fötter på trätrallen, naken, oskyddad och omgiven av allehanda djur och småkryp och det bekom en inte. Kom en geting så viftade man lite otåligt bort den och brydde sig inte det minsta. Får vi in en trött höstgeting här hemma nu så tar folk skydd, tidningar rullas och slagen mot den stackars getingen är många fler än vad som behövs för att döda den. Det är som när man packar upp sin tvätt när man kommer hem efter en vistelse ute på landet. Kryper det då fram en spindel som råkat hänga med hem så stirrar man skrämt på den, samma spindel som man inte skulle höjt på ögonbrynen åt om man sett den på golvet i stugan. Konstigt det där..

För övrigt så saknar jag mornarna ute på trallen, man känner sig aldrig renare än efter en dusch i naturen. Sen skippar man sminket och går omkring i "prasselbrallor", (ja det är sådana där tunna kreppade bomullsbyxor med knyt i midjan, hos oss heter det prasselbrallor.) linne och om det behövs en långkofta. Håret i en svans och mer än så är det inte. Och tänk man känner sig aldrig nöjdare med sig själv än då...